| |
Hon har skrivit en av höstens mest fascinerande prosa-berättelser, Mare Kandre. Den 24 augusti kommer boken ut under titeln "I ett annat land".
— Det man skriver om måste man tänka över i tysthet. Det är som en komposthög som ligger inom en och multnar; hemliga saker man inte ska prata för mycket om, säger hon.
Språket i Mare Kandres bok gör en nyfiken. Vem debuterar med detta exakta och poetiska språk? Orden löper som trådar i en gobeläng och blir till bilder i ett naturmystiskt och urtida landskap. Ett annat land.
Det är ingen särskilt tjock bok: 15 berättelser eller bilder som kan läsas var och en för sig.
Men vem är då Mare Kandre?
Vi har stämt möte på ett kafé i hjärtat av Stockholm. Hon kom mer: liten, blek och helt klädd i svart. Omålad så när som på svart eyeliner runt gröna ögon. Hon beställer in paj och Coca-Cola.
— Jag är otroligt lättad över att jag kan sitta hemma och skriva och tycker det är det roligaste i världen. Många av mina kompisar är i den åldern att de måste ut, göra saker. Upplevelsenoja, säger hon.
|
|
Genant
Förr när kompisarna frågade vad hon gjorde på dagarna och hon svarade att hon skrev var det lite genant. De såg ju inget kon kret resultat. Nu vet de att det kommer en bok och respekterar hennes timmar för skrivandet.
När jag var tolv var jag så där oerhört ambitiös. Jag skulle skri va romaner gång på gång, det skulle jag göra!
Hon är uppvuxen i Hälsingland, några mil väster om Söderhamn.
-—Jag bodde i en liten håla som hette Marmaverken. Där fanns en fabrik och tre fyra industrier. Det var hela universum för mig i fem sex år, säger Mare.
Sedan flyttade familjen till Kanada, till British Columbia på västkusten. Efter två år var det dags att återvända hem till Sverige.
— Det var då vi gjorde resan från Vancouver till New York där vi skulle ta båten. Vi fick se allting från hav och slätter till prärier och Klippiga Bergen.
Process
Det är från den resan som tolv av de 15 berättelserna i "I ett annat land" är hämtade. Hon har "sparat" händelser, ämnen och uttryck från då, lagt till och gallrat bort.
—Det är en process som har pågått sedan jag var 13 år.
—Allt jag skriver om bottnar i något jag känt men sedan kan man använda det på många sätt. Bara för att man gått arbetslös i tre månader behöver man ju inte skriva om det. |
|
—Det finns en massa känslor som man kan förknippa med andra saker. Man kan resa i tiden hur mycket som helst och man kan ta vilka förklädnader man vill. Det kan ibland vara mycket effektivare, förklarar Mare.
I boken finns mamma, pappa och en syster med.
—Nää, jag har ingen syster. Min bror Lasse blev en syster, dvs Astrid, i boken. Jag vet inte varför, jag tänker inte så mycket på de här två syskonen som tjejer utan som barn. Egentligen vet man inte om det är tjejer eller killar, säger hon.
Naturen
Naturskildringarna genomströmmar hela boken. Naturen tycks besjälad och människorna får ibland drag från naturen.
— Ja, det går i ett, det finns inga riktiga gränser. Men jag är ingen naturfantast så där så att jag går ute i markerna. Men jag blir lyrisk när jag ser träden slå ut i Observatorielunden.
Hon talar lågmält på svagt sjungande göteborgska. Inga yviga gester.
Efter Kanadavistelsen slog sig familjen ner i Göteborg.
— När vi kom tillbaka till Sverige så var det usch... Bara grått och regn och inte kunde man språket. Det var ingen särskilt rolig början.
I Göteborg bodde hon i åtta år och gick ur skolan med dåliga betyg, enligt henne själv.
Efter nian for hon till England och gick på konstskola i London. En kort men intensiv tid, minns hon.
|