Ny bok av Mare Kandre

ETT URTILLSTÅND AV RENT LIV

MareKandre
Bebådelsen
Bonniers

MARE KANDRES NYA BOK, prosadiktsamlingen Bebådelsen, inleds med en suverän liten triptyk. En trotsigt motvillig Maria beskriver bebådelsen, födelsen och konungarnas tillbedjan, och gör samtidigt klart att hon själv och allting omkring henne är en bild, ett stelnat avtryck. I en tidigare publicerad version (DN:s litteratursida 26/1) bär den mittersta av de tre dikterna den helt följdriktiga titeln Ikonen.
    I övrigt beskriver boken en rörelse bort från allt som skapar en personlighet: namn, materiella behov, etiska förpliktelser, kulturella bindningar och sociala krav. Diktjaget faller ut ur världen, ner i ett tillstånd av amnesi och renhet:
    Mor: dit ingen längtar, dit skall
        jag gå
    I vattnets tysta, grumliga
        kammare
    skall jag sitta —

    Den obönhörliga reningsprocesen framställs som ett bad i både vatten och ljus, både som en nedstigning i ett kvalitetslöst mörker och som en gnostisk upphöjelse i en strålglans av ren visshet     Reningstillståndet är ett absolut nu, utan frågor och utan svar. Jaget är fritt från all saknad och från alla bestämningar, det existerar i ett urtillstånd av rent liv. Personligheten har övergivits—”Jag har kapat alla förtöjningar, lättat ankar och lagt ut från allt jag är” — vilket leder till en total suveränitet, en oerhörd frihet där ”ingenting är rätt”. Det befriade jaget är tingens härskare, det förtär sin omgivning och kontrollerar allt: ”Inget står emot mig./Ingenting!”