Ett älskansvärt monster

I sin nya roman lånar Mare Kandre ton av den gotiska skräckromanen

Ganska många har irriterat sig på att 1900-talets kanske viktigaste feministiska tänkare Simone de Beauvoir hade så låga tankar om den kvinnliga kroppen. Det kapitel i "Det andra könet" som beskriver flickans väg till kvinna är fyllt av ord som äckel, ofrihet, begränsning, öde. Kroppen ter sig här mer hotande än någonsin.
    Det hela kan te sig problematiskt, men hur skulle det egentligen kunna vara annorlunda? Om detta att bli kvinna är synonymt med att bli den Andra - varför skulle då inte denna omvandling frän flickebarn till kvinna vara just skrämmande?
   Beauvoir skriver: "Det är en egendomlig upplevelse för den som utgår från sig själv som centrum och subjekt att möta sitt väsen som annat, alteritet. Detta är just vad som händer flickan, när hon gör sina läroår och sedan kommer att uppfatta sig som kvinna. Hon tillhör en sfär som överallt är sluten, begränsad, behärskad av ett manligt universum."

Mare Kandre målar upp en värld där varje detalj blir tydlig för ens inre öga, samtidigt som en grundläggande osäkerhet häftar vid det hela. Dröm eller verklighet?