MARE KANDRES tre senaste böcker, "Deliria" (1992), "Djävulen och Gud" (1993) och den i dag utkommande "Quinnan och Dr Dreuf' skrevs i tät följd under en period av intensiv inspiration för ett par år sedan.
Mare Kandre: Quinnan och Dr Dreuf.
Bonniers. Ca 192 kronor
I "Deliria" problematiserades bland annat människans fruktlösa försök att genom förträngningar och andra flyktmekanismer undkomma döden och minnet av det lidande som genom historien följer människan, "besatt av sitt förflutna, maktlös och ständigt, den gud inte ser".
Gud sover
Varför Gud inte ser fick sin förklaring i skapelseberättelsen och framtidsvisionen "Djävulen och Gud", där den senare uppträder som en lönnfet, fräknig pojke som helst inte lägger sig i angelägen-heter som rör människan, den minst lyckade av hans skapelser. I stället läg ger han sig att sova, medan sönderfallet accelererar på jorden där människorna fortsätter att plåga och plågas.
Att han gör så beror kanske på att han av tradition är Gud Fader, dvs
titulerad med manligt genus. I alla fall tycks det vara ett rimligt anta-gande efter att ha tagit del av "Quinnan och Dr Dreuf', ett kam-marspel rörande manlig dominans och kvinnlig underkastelse med två aktörer. Det utspelar sig under någon timmes tid i mottagnings-rummet hos psykoanalytikern och kvinnokännaren Dr Dreuf.
Minst lika osympatisk och motbjudande som Gud fram ställdes i Kandres förra bok är denne till både kropp och själ torftige och förkrympte läkare, "mannen som vigt sitt liv åt att försöka befria kvinnan ur hennes oändliga psykiska undermålighet, en liten dvärgaktig gubbstrutt iförd enorma, svartbågade glasögon och skrynklig svart kostym".
Freuds ande
Trots att Dreufs namn med lätt omkastade bokstäver läses Freud, så finns inga större likheter i detaljerna, vare sig vad gäller fysionomi eller biografi. Dreuf bör
nog snarast ses som ett mentalt förkroppsligande av den gamla auktoritetsbundna psykoanalysen i mästarens anda.
I skydd av sitt ofantliga skrivbord, som håller den oberäkneliga analysanden på behörigt avstånd, plitar Dreuf med raspig stålpenna på journalbokens gulnade ark. Framför sig har han en kvinna som inte kommit av egen vilja utan på broderns inrådan. Hemsökt av hundratals, eller rent av tusentals, kvinnoöden har hennes inre blivit en skåde-plats för seklers förnedring och tillkortakommanden i ett manligt dominerat samhälle.
Från Evas svekfulla tugga av den förbjudna frukten rör sig hennes berättelse framåt via en nunna som försöker sona arvssynden, en häxa bränd på bål, en överklassens blypudrade 1700 talsdocka, en ung kvinna utsatt för gruppvåldtäkt och en styckmördad hora.
Fördomar bekräftas
När han inte försjunker i sina egna minnen och grubblerier lyssnar Dr Dreuf, stundtals med största intresse eftersom han tycker sig få sina nedärvda eller inlärda fördomar bekräftade angående kvinnans psyke och förmåga, stundtals avvisande och skrämt när hennes resone mang inte kan placeras in i hans "logiska" världsbild eller för klaras i lärofädrens dammiga volymer som han flitigt hämtar fram ur bokhyllan.