(Göteborgs-Posten 4 mars 1994) | Den officiella webbplatsen för Mare Kandre |
Dr Dreufs lutande rum
Uppsluppen Mare Kandre besöker en mossig terapeut |
||||
Mare Kandre RUMMET där den lille krumme kvinnoanalytikern Dr Dreuf har sin mottagning lutar så märkligt. Bara på den korta biten från dörren fram till den vinröda divanen hinner hans klienter bli alldeles yra och förlora balansen. Själv har han dock inga som helst problem med att bevara fotfästet. Konstigt namn det där - Dreuf. Men vips, med en enkel bokstavsomkastning stiger den store anfadern själv fram Freud förstås. Allt beror ju på hur man ser det, vilket perspektiv man lägger på saker och ting, vilken vinkel man väljer. Så förstår jag sensmoralen i Mare Kandres magnifika skröna Quinnan och Dr Dreuf. Redan Djävulen och Gud från förra året var ett brott i Kandres berättande; burleskt roligt beskrev den hur himmelens härskare ideligen drabbade samman med helvetets.
|
I DEN NYA boken är tonen rentav uppsluppen, fastän ämnet är lika gigantiskt: kvinnans historia och det på 150 sidor Men väljer man bara rätt perspektiv så går det alldeles utmärkt. Om man till exempel låter Dr Dreufs dammiga rum (i fönstret står två spritburkar med ett flickfoster respektive en
|
livmoder!) symbolisera all unken kunskap och alla mossiga vanföreställningar om kvinnopsyket.Och om man låter hela jordens kvinnohistoria koncentreras i en enda kvinna, hon som en kulen kväll dimper ner på divanen och föder den ena berättelsen efter den andra. Först är hon Eva som äter av den förbjudna frukten, därefter en självbestraffande nunna, sedan en häxa som bränns på bål och så vidare.
|