drag av Öst gör sig märkbart och man kan associera till den tidige Paul Felan eller till ett Vitebsk där ingenting svävar, där ömheten är okänd eller överflödig.
Men lika gärna har denna plats ett släktskap med den amerikanska södern som vi lärt känna den hos Carson McCullers och William Faulkner eller med en sjaskig hotellfoajé i ett Lars Norén-drama.
Denna plats är knappast heller tidsbunden. De svaga drag av civilisation som märks är också egendomligt tidlösa, en brunn, en häst, en vagn, en fisk eller en by. Det är den djupa fattig-domens plats som Kandre skildrar, ett armodets och hårdhetens ställe som hon ändå med sitt språk ger ett stänk av glans och magi.
Bokens motto är något oväntat ett citat ur "Alice i Underlandet" av Lewis Carroll. Den väluppfostrade viktorianska flickan som behåller sin nyktra värdighet genom alla hallucinatoriska äventyr verkar vara så långt man kan komma från Kandres huvudperson Kindchen.
Förmodligen är det Alices metamorfoser som har fångat Kandre. Också Kindchen genomgår en förvandling, hennes kropp växer och förändras lika obönhörligt som den omgivande grönskan, och hon genomgår sin första
menstruation. Kindchen är alltigenom natur, hjälplös natur, Alice civilisation. Bokens omslag, ett flickporträtt, också det taget av Lewis Carroll fångar kongenialt denna motsättning.
Kindchen och Bübins unge överges plötsligt av de båda vuxna av oklara orsaker. Hunger och hat driver berättelsen vidare. Det är en läsning så mättad, konkret och fysisk att man stundtals får lägga undan boken för att snappa efter luft, så kväljande är den grymhet som skildras.
Både tematiskt och språkligt kan Mare Kandre erinra om Birgitta Trotzig, men hos Trotzig finns ändå samtidigt med den mörkaste visionen också någonting annat, en avlägsen klang av förbarmandet, försoningen. Hos Kandre är visionen mer stenhårt sluten.
”Kärleken är min sydvisare. Jag går rätt in i mörkret”, säger en kvinna i Willy Kyrklunds Mästaren Ma. Vad Mare Kandre har för sydvisare vet jag inte, men hon beger sig lika tveklöst in i mörkret. Det är djärvt gjort. Hennes bok är stark och vacker.