<< Tillbaka till "Böcker och recensioner"
Kultur – Sydsvenska Dagbladet 2 mars 2001 Lysande berättelser |
Den officiella webbsidan för Mare Kandre |
Mare Kandre: Hetta och vitt. Det är alltså mellan dessa poler, mellan hetta och vitt, ondska och oskuld, dröm och verklighet, fantasi och klarhet som alla Mare Kandres tretton noveller kretsar. Något som inte minst avspeglas rent bildmässigt genom att Kandre låter det vita på olika sätt ställas mot det mörka i novellerna, t ex de vita fruktträden mot det döda och förkolnade osv. Visst känner man igen rätt mycket av tematiken från Kandres tidigare böcker. I likhet med dessa är situationerna ofta hämtade från myten och sagan. Till exempel den välbekanta historien om flickan som låter sig lockas att qå längre och längre in i skogen. Men de kan också handla om flykt undan krig eller diktaturer, eller ta upp nutida vardagsproblem. Här finns t ex den ensamma förortsmamman med sitt monstrum till olydiga barn. För första gången skriver emellertid faktiskt Kandre nu noveller, eller berättelser som hon valt att kalla dem, i dess konkreta bemärkelse. Noveller som känns utpräglat Mare Kandre samtidigt som man märker hur hon nu verkligen också nyttjar den korta berättelsens |
alla finesser där vartenda ord får betydelse för historiens gång. Styrkan ligger därför heller inte enbart i det poetiska språket (som hon behärskar intill fulländning) utan lika mycket i hennes sätt att låta historien lotsas fram genom till exempel ett pronomen. Men inte minst i hennes förmåga att avsluta en novell i alldeles rätt ögonblick – så att man nästan tappar andan. Mare Kandre har skrivit en helt underbar och lysande berättelsesamling. Inte minst imponeras jag av hennes oerhörda yrkesskicklighet, något som dock aldrig skymmer berättelsens nerv. Det är i mitt tycke hennes bästa och mognaste verk. Miranda Landen
|
||||