En halvtimme före start är så gott som hela publi ken på plats under kristallkronorna. De flesta i frack och lång klänning, någon i röd slips, någon i färgglad storrandig blåsa i gult, rosa, rött och grönt.
Mumlet ligger lågt under den väntande halvtimmen. En välkammad herre går runt med en sticka och tänder aderton stearin-ljus på det avlånga bordet mitt i salen.
Så reser sig alla. De kungliga anländer. Så sätter sig alla och reser sig igen. De vittra och smakfulla anländer, dvs Svenska akademin. Sexton av aderton medlemmar tågar in för att begå Akademins högtidsdag, 188 år efter dess grundande.
Från början, under Gustav III:s skimrande dagar, var detta ett sätt att genom föreläsningar i lärda ämnen bilda adel, präster, borgare och bönder.
I den mån de fick plats. Fortfarande ägnar Akademin sin högtidsdag åt lärda föreläsningar även om Gustav III nog skulle utropa ett "Quoi?!", dvs "Va?!" i sin grav om han hört att Per Olof Sundman, årets Akademidirektör, höll ett tal om elektricitet.
Media Det handlade till yttermera visso om elektronik, medier, television, men Sundman lugnade alla eventuellt oroliga med att säga att någon större revolution på detta område än den som Gutenbergs stod för med boktryckarkonstens uppfinnande har vi ännu inte sett.
Så Akademin ämnar inte som Filminstitutet bjuda in videobranschen till sitt bord. Litteraturen har lika mycket tid för sig som den någonsin haft.
Man applåderar inga tal på Akademins högtidsdag. Ej heller förekommer musik.
Efter Sundmans kulturpoli tiskt orienterade framställning uppläste Johannes Edfelt några betraktelser som varken var kultur eller politik, bara litteratur. Livserfarenhet och språk, kortfattat och förtätat. Ett fullkomligt absurt inslag bland frackarna och mycket tilltalande.
Direktören Per Olof Sundman anmälde därpå årets minnespenning, präglad av skulptrisen Gunvor Svensson-Lundkvist och tillägnad filosofen Hans Larsson, som också tillägnades en minnesteckning av professor Torgny Segerstedt.
Jubileum
I år är det 100 år sedan Anders Österling föddes. Professor Kjell Espmark läste några dikter av denne Akademins ständige sekreterare under så ovanligt många år.
Professor Knut Ahnlund tog därefter vid med en skissartad men suggestiv berättelse kring inkvisitionen och judeförföljelserna i Spanien. Det var lärt, luftigt och lagom långt och borde lända till publicering i någon lätt åtkomlig publikation.
Så återstod årets kulturella julklapps-utdelning, se nedan, varefter ständige sekreteraren Lars GyIlensten förklarade högtidligheten avslutad. Dörrarna slogs upp, ett befäl hojtade givakt så att det skallade i hela huset varpå följande avtåg och en väldig trängsel hos rockvaktmästaren medan några ovanligt bistra unga vaktkonstaplar iförda björnskinnsmössor och bajonetter såg till att ordningen upprätthölls.
OVE SÄVERMAN