• Mare Kandre, debut idag— "en surrealism bergfast förankrad i verkligheten..."
Den officiella webbplatsen för Mare Kandre
DJUPT
i skogen finns
ett vardagsrum
DRÖMMARNA lever sina egna liv i oss medan vi anser oss upptagna på annat håll. Men de är lika verkliga som t ex en tom chipspåse i en papperskorg utanför Sollentuna centrum. Verkligheten finns någonstans strax ovanför och bråddjupt under de bilder vi alla delar. Litteraturens uppgift är att antingen leverera hjärta och smärta och motståndslös identifikation i en så snygg förpackning som möjligt. Eller att vara totalt obegriplig för den i bästa fall normalbegåvade läsaren.
Det har inte Mare Kandre förstått.
∎ ∎ ∎ Hon har inte heller förstått att den kvinnliga författarens uppgift är att kartlägga och göra upp med sin och sina förmödrars skam- och skuldtyngda historia. Eller att bokföra sina livmoderframfall och de eventuella framgångarna i kampen för att stå ut med att vara i enrum i det rum hon numera mestadels skaffat sig. Det är bara killarna som får ha fantasi och humor, det är bara de som får bygga nya landskap. Ovan höghusfälten. Bortom närköpen. Dessutom är Mare Kandre jävligt ung. Född 1962. Dessutom är hon vacker. Dessutom sysslar hon med punkmusik. Dessutom är hon fruktansvärt begåvad. Tänk om hon konkurrerar ut oss alla? "Jag är inte av denna världen", säger hon på sid 46 i sin debutbok, som mycket riktigt heter "I ett annat land".
Hon är från ett annat land, det är naturligtvis förklaringen. Annars skulle hon inte ha denna förmåga att så att säga tända sida efter sida i sin bok och låta den lysa som den vill, av sin egen kraft suveränt likgiltig för om den intresserar oss eller ej.
"Kanske är jag inte bara jag. Kanske är jag även andra flickor och hundar, vars drömmar fäster vid mig, för inuti är jag mottaglig och våt."
∎ ∎ ∎ Mare Kandre skriver om barndomen, hon skriver ingen barndomsskildring.
Hon skriver om föremål, hon beskriver inte föremålen. Oavbrutet vaksam, hela tiden vid fullt medvetande låter hon känslorna skriva sig själva. Hettan väller ur människornas huvuden, toalettstolen gräver kanaler in i husen, djupt inne i skogen finns ett vardagsrum möblerat av Henri Rousseau.
När någon man älskar plötsligt är alldeles död kan man helt förklarligt inte hålla tillbaka ett leende. "I ett annat land" består av en samling av vad man antagligen skulle kunna kalla prosaskisser. Det intressanta med dem är inte så mycket motiven som gestaltningen av dem, inte så mycket språket som kvaliteten på dem, väv som binder orden samman. ∎ ∎ ∎ Det är som föll ett tungt salongsdraperi plötsligt över vaxduken på köksbordet, som svepte en doft av mögel och döda möss över Ikea-möblemanget. En surrealism bergfast förankrad i verkligheten. En verklighet, fast verkligare.
