De största bokhändelserna 1992

SvD:s litteraturkritiker väljer sina tre absoluta favoriter (utdrag)

Liten men enorm

• Först givetvis Mare Kandres enorma lilla diktsamling Deliria (Bonniers). En ung och stor diktare har, som jag tror det heter, kommit loss. Ingen kan beskriva boken bättre än hon: ”om den bara kommer att läsas av en enda människa om hundra eller tusen år, eller kanske till och med aldrig, särskilt då, för denna enda människa eller ingen, skriver jag”.
    Därnäst Ingemar Hedenius’ alltför tidigt av arbete och död avbrutna självbiografi Varför blev jag den jag är? (Brombergs). Så långt nere i barndomen den tragiska insikten grundlades - - - Den som med åldern kunde mildras till melankoli: den själssjukdom som kommer oss att se tingen sådana de äro, som Tegnér säger.
    Till sist givetvis den nya upplagan av En bok om Gamla testamentet (Gleerups) av Bertil Albrektson och Helmer Ringgren. Gamla testamentet kan man läsa hur länge som helst, men det är svårt för den olärde att hålla reda på alla folkvandringar, skurkstreck, uppenbarelser, kungar och krig. Här få man den yppersta hjälp.

LEIF CARLSSON