<< Tillbaka till "Böcker och recensioner "

Den officiella webbplatsen för Mare Kandre
 

Babyboom i den unga litteraturen

(Utdrag ur DN Kultur 8 mars 2001)

 
 

Feminismen har alltid haft problem med moderskapet. På 60-talet åkte barnet ut med badvattnet i den andra vågens feminism som befriade miljoner kvinnor från familjens fängelse. Men något har hänt. Nu ägnar sig den yngre kvinnliga litteraturen åt moderskapet,
skriver Ulrika Milles.

-------------------

I ”BESTIARIUM” skriver sig Mare Kandre in mot mörkret mellan föräldern och barnet: l den individuella zon som spöklikt styrs av tidigare generationers mönster och hemligheter. Där föräldrar och barn blir varandras fångar och fångvaktare. Symbiosens makt utgör det inre tryck i en text som perverterar myten om den monstruösa modern. Här är hon


 

kroppsligen ett vidunder men samtidigt är modersblicken bevarad.
   "Doré greps av ett fruktansvärt ursinne, en förkrossande stark, instinktiv maktlöshetskänsla kom över honom när han såg detta en gång så mytomspunna väsen ligga hjälplöst blottat och betittat i träburen."

ATT MODERSMÖNSTRET BLIR modersmonstret i Kandres roman har både traditionella och samtida rötter. Huvudpersonen Doré själv känner sig som i ”usla dussinromaner” när han reflekterar över den banala men djupt kända brist han själv lever i. Han är en ny ”människa” som måste härbärgera insikten att han är en produkt av lidande och umbäranden, och detta ger honom känslan av att vara ”riktigt inordnad”. Men hans fader är inte ordens mäktiga man och modern inte den varma famnen. Oidipusmönstret skrivs om.

--------------------